Så här långt har åttan varit något helt annat än både sexan och sjuan!
Riktigt dåliga morgnar har vi inte haft (peppar, peppar...), men därmed inte sagt att ångesten är borta. Vi har haft tårar och kastade kläder, till och med utbrott om att hon inte klarar av att gå till skolan, men hittills har hon fem minuter senare plockat ihop och gått till skolan. Själv. Jag har ännu inte skjutsat henne till skolan, och första gången jag hämtade henne vid skolan var igår kväll, när hennes tillval med extra (svårare) engelska slutade sex på kvällen.
Ett tillval som hon dessutom går på själv, utan stödet från kompisar hon kan prata med! Och som innebär två extra timmar på en av hennes längsta dagar.
Och närvaron...
6 veckor in på terminen har hon 100% närvaro!
Det har inte hänt sedan lågstadiet! Om ens då...
