Det här är de listorna vi gjorde på jullovet i sexan, så lite är ändrat sedan dess. Här har jag tagit bort namngivna klasskompisar och ersatt med initial eller bara XXX.
Till klasskompisarna
Hur mina klasskamrater kan hjälpa mig
- Behandla mig som vem som helst och gör ingen stor sak av att jag har Selektiv Mutism.
- Försök förstå att jag inte är oförskämd eller ovänlig om jag inte pratar.
- Prata med mig även om jag inte pratar tillbaka.
- Jag blir glad om du ber mig vara med. Men var inte för påstridig, för då blir det jobbigt.
- Ställ inte så många frågor till mig. Det känns bättre för mig när du berättar eller visar något.
- Retas inte för att jag har svårt att prata. Det är tillräckligt jobbigt ändå.
- Jag tycker att det är ganska jobbigt att vara i skolan, men om ni kan hjälpa mig kanske jag blir så trygg att jag kan prata obehindrat med er alla. Jag hoppas det.
Till lärarna
Kom ihåg!
- Jag kan inte prata med dig för att jag har en slags fobi för att prata. Jag ”fryser till is” när jag vet att vissa personer kan höra mig om jag pratar.
- Det är inte så att jag vägrar att prata eller inte vill. Jag vill inget hellre än att vara bekväm med att prata.
- Behandla mig som alla andra och dra ingen uppmärksamhet till mig.
- Försök att inte själv vara orolig över att jag inte kan prata, det är inte ditt fel.
- Känn inte att du behöver få mig att kunna prata. Om jag känner den pressen blir det ännu värre.
- Jag skulle verkligen vilja veta att du tycker om mig som jag är och att du kan se att det finns andra saker som jag klarar bra.
- Jag kommer inte att ha det här bekymret för alltid, utan kommer att ta små steg mot att kunna prata mer.
- Jag kan svara, men det är oftast väldigt jobbigt. Ibland svarar jag det jag tror att du vill höra, men efteråt får jag ångest för att det inte stämmer med vad jag vill.
Hur du pratar med mig
- Låt mig veta att du förstår, och att du inte förväntar dig att jag ska svara när du säger hej eller småpratar med mig. Om jag inte känner någon press är det större chans att jag börjar prata.
- Det känns bra för mig när du småpratar. Försök småprata med mig på ett normalt sätt.
- I stället för att fråga mig saker kan du visa mig eller berätta något som visar att du är intresserad av mig.
- Det är lättare om du inte tittar så mycket på mig. Om du tittar i en bok eller på något jag gjort känns det mer bekvämt för mig.
- Låt mig veta att det, just nu, är okej om jag nickar eller skakar på huvudet när du frågar mig något.
- Låt mig vara säker på att du inte frågar mig något inför klassen, om jag inte har räckt upp handen.
Kommunicera mera
- Eftersom jag nästan inte pratar med vuxna i skolan blir jag väldigt beroende av min mamma, som får hjälpa mig att lösa problem och ta reda på svaren på mina frågor. Jag vet att jag behöver bli mer självständig och kunna kommunicera med mina lärare utan mamma.
- Jag vill hitta sätt att kommunicera utan att prata, men jag känner mig inte bekväm med att använda kort eller tecken.
- Det skulle kännas bra om jag fick använda min mobil för att skicka meddelanden till lärarna. Men då vill jag vara säker på att ingen säger till mig att man inte får ha mobil i skolan.
- Jag kan också ha en anteckningsbok med mig för att skriva meddelanden eller frågor när jag får hjälp i klassrummet.
Berätta om Selektiv Mutism
- Det hjälper om jag vet att all personal på skolan vet att jag har Selektiv Mutism och att de förstår vad det innebär, så att alla behandlar mig på samma sätt. Det vore skönt om alla som jobbar nära mig kunde berätta för mig (tyst när ingen annan hör) att de vet att det är svårt för mig att prata, men också att det är okej att jag börjar prata först när jag känner mig redo.
- Jag känner mig väldigt stressad när det är vikarier. Jag vill att de också vet om att jag har Selektiv Mutism, så det vore bra om de får den informationen ihop med planen för dagen.
- Jag förstår att mina klasskamrater undrar varför jag inte pratar, så det vore bra om de fick veta lite om Selektiv Mutism. Ni kan berätta om det på ett Class Meet. Min mamma kan vara med och svara på frågor om ni vill, men jag vill att lärarna berättar.
Minska stressen
- Om vi ska jobba i grupp eller göra någon klassaktivitet känns det bättre om jag vet redan från början att jag inte behöver prata.
- Det är svårast för mig att prata om jag vet att det är mycket folk runt omkring mig. Ibland är det lättare på surgery (läxhjälp) eller om vi är i enrum.
- Det känns hemskt när pedagoger säger till mig att de önskar att jag skulle prata med dem. Jag önskar också det, men det känns som att jag gör dem besvikna när de säger så.
- Jag tycker att det är jobbigt med oväntade saker, eftersom jag är rädd att jag förväntas prata mer än jag kan. Jag vill att ni informerar både mig och min mamma om särskilda händelser i god tid, och är extra tydliga med vad som förväntas av mig.
- Muntliga prov är jättejobbiga för mig. Om det går vill jag gärna skriva ner mina svar istället, även om jag deltar i samtalssituationen. Annars gör jag helst provet ihop med O, som jag är trygg med.
- Det är jobbigt för mig att byta lärare. Självklart förstår jag att lärare måste få byta jobb ibland, men jag mår bättre om min vardag är så trygg som möjligt. Kanske kan någon pedagog jag redan känner vara med ett tag, eller att jag får lära känna den nya läraren i god tid. Det vore också bra om man tänker till lite extra om det ska ”blandas runt”, så att min vardag ändå blir så lik det jag är van vid som möjligt.
Hjälp mig med kompisar
- Det är svårt för mig i klassen, eftersom jag bara pratar obehindrat med O. När hon är borta blir jag väldigt ensam. Samtidigt känns det jobbigt att lära känna de andra eftersom jag inte pratar.
- Små grupper är lättare för mig, men jag behöver också känna mig trygg i gruppen. Speciellt bra är det om jag får vara med O. Andra klasskompisar som verkar förstå mig lite bättre är: XXX. (Jag känner mig mer otrygg med XXX.)
- Jag vill helst sitta med O i klassrummet, så att jag kan prata med någon om det behövs.
- Om O är borta tror jag att det skulle kännas bäst att sitta med B.
- Ibland är det någon som försöker få mig att prata eller som blir ”chockad” när jag säger något. Det är rätt okej, men det får inte bli för mycket.
- Om jag skulle börja prata vill jag inte att det blir någon jättestor grej av det. Självklart får kompisarna bli glada och prata lite om det, men jag vill inte att någon börjar applådera eller så.
Speciella aktiviteter
Upprop
Jag tycker att det är okej med upprop, jag ska ju bara säga ”ja”. Men det känns ännu bättre när läraren checkar av listan utan att göra upprop.
Läsning
Jag vill inte läsa högt i klassrummet. Jag oroar mig för att det ska bli min tur när läraren låter oss turas om att läsa. Om jag måste läsa högt för att bli godkänd vill jag helst läsa ensam med läraren. Jag känner mig inte bekväm med att spela in när jag läser.
Weekly Helper
Det känns jobbigt att torka borden, för att en del sitter kvar länge. Dels kan jag inte säga åt dem att skynda på, och dels känns det jobbigt att komma sent till lektionen efter lunch. Jag vill helst vara på plats en stund innan vi börjar för att inte känna mig stressad.
Samarbete hem/skola
· Det är viktigt för mig att skolan har ett bra samarbete med mina föräldrar, så att ni kan prata om hur ni tillsammans kan göra det så lätt för mig som möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar