Toppenstart

Läsåret har verkligen börjat bra för F. Och för mig.

Hon har en skön inställning till skolan, så här i början i alla fall. Hon tycker att det är roligt att komma dit och hon tänker positivt kring sina möjligheter att lyckas i år. Lärarna verkar bra, schemat verkar bra och det är ingen ångest kopplad till klassen heller.
Två dagar i rad har hon tagit sig till skolan med buss, jag har inte behövt skjutsa eller ens väcka henne. Jag jagar på lillasyster lite grann, men F har fixat morgnarna jättebra.

Efter två år av ångestmorgnar är det här något väldigt ovant. Båda barnen tar sig till skolan utan att jag måste göra mig klar. Eftersom jag medvetet har lagt mitt schema för att hinna med ångestmorgnar har jag massor av tid över när det funkar så här bra. Jag kan sitta i lugn och ro och äta frukost i trädgården efter att de har gått till skolan. Jag som har vant mig vid att bita ihop om tårarna och slitas mellan viljan att krama och skydda mitt barn mot allt jobbigt, och vetskapen att inget blir bättre av att undvika det som gör ont. Frukost i trädgården är väldigt ovant. Men bra. Även om det bara är för ett tag.

I morgon börjar de vanliga lektionerna, enligt schema. Än så länge är det ingen ångest, men jag är redo om den kommer. Och tills den gör det äter jag frukost i trädgården när barnen har gått till bussen.