Superhjälte

F har fått en superhjälte.

I början av terminen var hon nästan lite rädd för mr L, som är hennes idrottslärare. Sen tog han sig tid att prata speciellt med henne och hennes kompisar efter en av de första lektionerna, och då blev han inte lika läskig längre.

Allt eftersom har de fått en ganska bra relation. De har Harry Potter som gemensam nämnare, och hon retas med honom genom att favorisera Slytherin, med Malfoy och Snape, istället för Gryffindor och de uppenbara hjältarna. Det är väl mest han som pratar, men hon kommunicerar i alla fall.

Efter jullovet var planen att börja spela Finns i sjön även med honom, men det var lite klurigt att hitta tid för det. Vecka 6 blev det äntligen av, och hon sa efteråt att hon inte hade haft någon ångest alls. Hon är nu så van att spela Finns i sjön att  hon är avslappnad även med nya motspelare.

Så var det sista skoldagen innan sportlovet, och skolan avslutade den med en talangshow i en hyrd lokal utanför skolan. Sånt är jobbigt för F. Hon gillar rutiner och blir osäker när rutinerna bryts. När, var, hur? Vad förväntas av henne? Hela skolan samlad i samma lokal. F tycker att ett vanligt klassrum är för mycket, hur blir det då i ett sånt här sammanhang?

Hon var alltså lite ur balans redan när hon gick in i lokalen, och när en ur personalen anvisade henne och hennes två trygga klasskompisar plats på två olika rader, då kom ångesten. Hon stelnade till och satte sig inte på den anvisade platsen. Mannen blev antagligen irriterad över att hon inte gjorde som hon skulle, och F:s upplevelse var att han skrek åt henne. Hon började gråta, och en av kompisarna försökte förklara för honom, men han fortsatte skrika.
Då fick mr L syn på situationen från sin plats på scenen, och kom till hennes undsättning. Han tog henne åt sidan och markerade för sin kollega att det var nog. Strax efter kom hennes mentorer och tog över, och F kunde till slut hitta en plats och se showen i alla fall.

När hon berättade för mig vad som hänt sa hon att mr L räddade henne. Ögonen lyste lite extra när hon pratade om det, och hon hade inget emot att kalla honom hjälte.
Jag tror nog att relationen fick en liten skjuts av det här.