Ibland blir det inte som man har planerat.
Idag skulle F hålla en muntlig presentation i biologi på engelska, som egentligen skulle ha hållits väldigt välplanerat förra veckan, med ms R som stöd. Nu blev den uppskjuten på grund av sjukdom, och ms R är bortrest och kan inte vara med, och hela tryggheten F byggt upp rasade som ett sandslott...
Det var inget bra utgångsläge, och igår kväll ville hon hellre dö än hålla den där presentationen. Jag vet bättre än att tvinga henne, press är inte riktigt hennes grej, om man säger så. Jag sa att hon kunde bestämma sig under dagen, och att det är okej vad hon än väljer.
När vi kom till skolan började mr W, som är näst bäst när det gäller trygghet, med att fråga om han kunde få henne att ändra sig. Svaret var nej, så klart, men när han frågade om det inte ens var en procents chans log hon.
När jag slutade jobbet skickade jag ett sms för att kolla hur det gått för honom att övertyga henne, och då hade han gått från 1% till 50%!
När hon väl kom ut hade hon minsann hållit sin presentation, och var rätt nöjd med sig själv.
Och det här var inte vilken presentation som helst! 20 minuter (men hon behövde bara göra en del av den) om kryp, som är det värsta hon vet! Helt klart värt både glass och jordgubbar!
Jag slås ofta av hur bra relation både ms R och mr W har till F.
De har ett sätt som funkar perfekt med henne. De behöver inte tvinga henne, det räcker att de resonerar med henne. Hon kan liksom lyssna på dem utan att känna att hon hamnar i underläge. Och är det så att det faktiskt är för jobbigt, resonerar de sig fram till det. De är verkligen fantastiska!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar