I år kom det ett alldeles oväntat uttalande från F inför jullovet.
De senaste veckorna har hon tillbringat väldigt mycket tid i studierummet med sin mentor, som jobbar där. De har kämpat tillsammans för att klara alla skoluppgifter i tid, de har spelat spel för att träna på att prata och de har haft det ganska mysigt tillsammans.
Idag var det sista skoldagen innan lovet, och då kom det:
"Men jag kommer att sakna att vara med ms R på lovet!"Det har jag aldrig hört förut! Hon har aldrig saknat något i skolan på loven, hon har bara varit glad att slippa. Även innan det blev så här med ångest var och varannan dag, var det skönt att slippa skolan några veckor. Kompisarna kunde hon träffa ändå, så det var inget som lockade i skolan.
Nu har hon något att sakna.
Hon tycker det känns hemskt, men jag är glad. Nu blir det kanske lättare i januari!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar