En väldig massa trösklar

Jag hittade den här illustrationen för ett tag sedan. Den visar hur mycket jobbigare en "jobbig morgon" är för en person med autism, eftersom en vanlig, fungerande morgon redan är så jobbig i sig, men jag tycker att det passar in på F också.
Det är så många trösklar att ta sig över innan hon ens kommer till lektionen. Jag gjorde en egen variant (med hjälp av den tomma stressbägaren som liksom bilden ovan finns att ladda ner gratis på imaginari.se) för att ge exempel på vad som fyller F:s stressbägare:

En typisk morgon består av fler trösklar än jag fick plats med i bägaren.
Första tröskeln är att komma upp ur sängen. Där är hon trygg, och skolan kommer inte åt henne, så varför skulle hon vilja gå upp? Sen kommer en massa andra små trösklar, som allihop tar henne närmare det där hemska som väntar i skolan: Klä på sig (och det är inte säkert att "rätt" kläder är rena), äta frukost och borsta håret (hon är håröm också, och har massor av hår som gärna tovar sig).
Och så har vi den stora gå ut till bilen. Den kommer ju att ta henne närmare det hemska rent geografiskt. Är det en dålig morgon kämpar hon med näbbar och klor för att slippa sätta sig i bilen.
I bilen kan hon inte göra särskilt mycket, men ångesten stiger i takt med att vi närmar oss. När vi svänger in framför skolan är det ren panik om det är en sån morgon.
Sen ska hon gå in på skolan, men det kan ta stopp redan vid att kliva ur bilen. Om inte grinden är öppen kommer slå in koden också att bli en tröskel, särskilt sedan koden inte funkade en morgon.
Sedan återstår att ta sig till och in i klassrummet.
(Om hon har blivit sen på grund av någon av trösklarna blir varenda en av de återstående trösklarna oändligt mycket högre än vanligt.)

Om någon då pratar med henne, eller ännu värre: kommenterar något hon gjort fel...
Inte konstigt om bägaren rinner över!

Men de flesta morgnar klarar hon att ta sig över trösklarna, med olika grad av ångest som följd, och när hon väl är i skolan brukar ångesten sjunka ganska snabbt. Vi hade till exempel en vidrig morgon för någon månad sedan, och efter en kvart i skolan var hon okej igen. Men det är såklart under förutsättning att inget mer går fel...