Post it-magi

F är väldigt negativ när det gäller möjlighet till förbättring. Hon vill inte prova något nytt, för "det funkar ändå inte". Det är aldrig någon idé att testa. Hon är helt enkelt uppgiven.

Onsdagar är en dag när hon verkligen behöver prova något nytt.
Hon har träslöjd sista lektionen, och på grund av det har hon ångest hela dagen, från det att hon slår upp ögonen fram tills hon får gå ut från lektionen. Oron börjar redan kvällen innan, och de lektioner hon har på förmiddagen blir jobbiga, trots att det är engelska och matte, som hon verkligen gillar.

Förra veckan, på tisdagskvällen, försökte jag få henne att tänka ut en strategi att använda sig av, för att det inte ska vara så jobbigt. Det är ju "bara" träslöjden som är jobbig, så det är tråkigt att hela dagen ska behöva bli förstörd. På något sätt borde man kunna... Men nej. Det går inte. Det finns inget positivt att hänga upp tankarna på. Hela onsdagen är ett påfund av djävulen. Det är ingen idé.

Jag fick ta ett djupt andetag, räkna långsamt till tio och gå ut ur hennes rum, för att inte förlora humöret och "lacka ur". Ilska hjälper inte, så jag kan lika gärna backa och ta sats för ett nytt försök lite senare.
Den här gången tar jag kommandot istället för att försöka hjälpa henne att hitta fram själv.

Planen: Fyra Post it-lappar strategiskt placerade på platser där hon oftast fastnar, med budskap som påminner henne om att rent tekniskt är det inte svårt att göra just de sakerna.
På sängkanten: Det är  inte svårt att kliva ur sängen.
Intill kläderna: Det är inte svårt att klä på sig.
På frukostbordet: Det är inte svårt att äta frukost.
På hennes bärbara dator, som hon har med sig till lektionen: Det är inte svårt att gå in i slöjdsalen.
Instruktion: Titta på lappen. Upprepa meningen för dig själv. Försök göra det. Om det inte funkar, gå tillbaka till lappen och börja om, tills det funkar.

När jag presenterade idén för henne sa jag att vi ska göra ett experiment. I tre veckor ska vi testa en grej, och se hur det funkar. Det ska utvärderas så att vi vet om det är värt att fortsätta med, eller om vi ska testa något annat, men det är viktigt att vi gör det i tre veckor innan vi släpper det.
Dessutom måste hon godkänna de olika delarna. Om det faktiskt är tekniskt svårt att ta sig upp ur sängen, om hennes loftsäng är för nära taket, så att hon inte kan sätta sig upp utan måste åla fram till stegen, eller om stegen är trasig, så att hon måste klänga sig ner på något annat sätt... Ja, då kan vi inte ha den lappen. Men hon konstaterade att det var korrekt, alla fyra fick godkänt.
Sedan fick hon vara med och bestämma var lapparna skulle placeras, och det gick lätt ända tills vi kom till den i skolan. Hon vill inte att det ska synas. Om det är för att hon inte vill sticka ut eller om det är för att någon kanske frågar henne om den, det vet jag inte, men det var tvärnej. Hon ville inte heller att mentorn, som just nu följer med henne på slöjden, skulle ha lappen och visa den för henne vid lämpligt tillfälle. Vi bestämde oss för att be mentorn vara en levande Post it-lapp och säga Remember it's not hard to go inside när de tillsammans går till lektionen. (Engelskspråkig skola, engelskspråkig mentor, engelskspråkig "sticky note" 😉)
Nästa viktiga del var när och hur det ska utvärderas. Varje onsdag efter skolan, och sedan stora utvärderingen tredje och sista onsdagen.
Och så till sist påminde jag henne om att vi inte kan förvänta oss någon magisk effekt av det här. Även om det funkar är det inte säkert att det funkar första gången. Det är därför det är viktigt att hålla ut i tre hela veckor innan vi säger att det inte funkar.

Nästa morgon fick jag flytta upp sängkantslappen, som hade ramlat ner under natten. Sen kom hon upp utan tjat. Hon klädde på sig och snart satt hon och åt frukost (och log lite åt den extra lappen bredvid hennes. Den med texten Pappa, det är inte svårt att låta lappen sitta kvar. Far i huset är nämligen manisk på att rensa...)
Jag vågade knappt andas förrän jag hade släppt av henne vid skolan. Hon gick in själv.
Kunde det verkligen gå så bra? Var det Post it-magi trots allt?!

Själva lektionen var också den bästa på hela terminen. Hon var mycket mer säker på sig själv och hon tyckte själv att det gått bättre än väntat.

Idag var det testomgång två i vårt experiment. Mycket likt första försöket.
Jag fattar ingenting! Jag kan vara ett geni, som kom på det här.