En vecka med möten

Jag har alltid tät kontakt med F:s skola, både för hennes och hennes lärares skull.
Eftersom F inte alltid kan berätta vad hon behöver eller vad som oroar henne, ens för de trygga lärarna, brukar hennes mentor stämma av med mig om det är något som kommer upp efter skoldagen, särskilt om hon märker att det är något. Och hemma kan F bli alldeles för fokuserad på det som inte fungerat, så jag brukar kolla med mentorn hur hon verkat under dagen. Ofta, men inte alltid, har hon varit glad och positiv till större delen.

Men ibland blir det mer än vanligt. Veckan som kommer ska jag på tre möten.

Först ut är ett möte med svenskaläraren. Vi ska försöka komma fram till hur F kan bära sig åt för att höja sitt betyg. Svenska är ett av hennes starka ämnen, och i sexan hade hon A. Förra terminen sjönk det drastiskt på grund av en muntlig presentation... F höll ett argumenterande tal om att det inte borde krävas muntliga presentationer av elever som mår dåligt av det, ett ämne som hon var väldigt engagerad i, men hon fick väldigt lågt betyg och ingen feedback, trots att vi efterfrågade det. Hennes D drog ner helhetsbetyget till C, trots att hennes dåvarande lärare sa att hon skulle få B.
Nu under vårterminen har de haft ett muntligt prov om minoritetsspråk och nordiska språk. F fick en skriftlig uppgift istället, men upplevde att hon inte fick klart för sig vad det var som förväntades av henne. När resultatet publicerades stod det bara att hon gjort det skriftligt. Ingen bedömning, ingen feedback, ingenting.
Vi har också bett om ett utvecklingssamtal, redan i januari, men bara fått svaret att "visst ska vi ha det, när jag har tid."
Allt som allt känns hela svenskämnet luddigt nu. Inte minst eftersom klassen haft fyra olika lärare nu i sjuan, och dessutom gjorde F sin presentation för en femte. (Det var hennes lärare i sexan, för att hon var mer trygg med henne.) Hoppas att vi får någon rätsida på det när det nu blir ett möte.

Dessutom ska vi träffa tyskläraren. F har stark ångest när hon ska gå på tyskan, och då blir det jobbigt att lära sig ett nytt språk. Språk är verkligen hennes grej, så trots att hon missat mycket har hon lyckats få högsta poäng på alla prov. Därför kanske det inte verkar så akut, men hon lider verkligen.
Det är elever från en annan klass med på lektionerna, och det är jättejobbigt för henne. Hon är rädd att de ska skratta åt henne, och prestationsångesten blir gigantisk. Hon mår fysiskt dåligt av att gå på lektionerna, och det är ju inte hållbart. Nu ska vi ta gemensamma tag, och förhoppningsvis kan vi hjälpa F att må bättre.

Tredje mötet är inte bokat än, men det är med elevhälsokoordinatorn, och ska handla om att ansöka om en resurs till F nästa år. Någon som kan följa med på jobbiga lektioner. Nu har de pusslat och ändrat sina scheman för att kunna täcka så många lektioner som möjligt, men det är så klart svårt för dem att räcka till. Andra elever blir lidande när F behöver extra mycket stöd, för de har ju andra uppgifter också. Det finns ju inga garantier, men en ansökan kan man alltid göra!
Förhoppningsvis kan det mötet läggas i samband med något av de andra... Eller i samband med att jag hämtar F, i alla fall.