Bra ändå

Det har varit en tung vecka.
Det brukar bli ett bakslag när det funkat bra ett tag, eftersom F får jobba så hårt för att det ska funka bra. Det är jobbigt att hålla ångesten under kontroll, och efter en längre period av kontroll är hon så klart trött. När hon är så trött orkar hon inte kämpa, och då vill hon inte till skolan.
En sån vecka har det varit.
Dessutom har det varit en känslosam vecka för mig, och då är jag sämre på att tackla F:s bakslag.

Veckans närvaro är inget att skryta med:

• Måndag - hemma
• Tisdag - i skolan fram till lunch
• Onsdag - hemma
• Torsdag - i skolan efter lunch
• Fredag - i skolan hela dagen

Torsdag och fredag tog mentorn emot utanför och F var hos henne i "Green Room" (studierum med speciallärare) hela dagarna. Om jag räknar rätt blev det tre lektioner med klassen på hela veckan.

Men! Det är bra ändå.

De tre lektionerna var tre lektioner hon inte har haft så lätt för: idrott, SO och musik, och det var ingen som tvingade henne till någon av dem. Hon valde att utmana sig själv mitt i allt.

Och medan hon var i Green Room jobbade hon ganska mycket med att prata med båda mentorerna. 

Ms R (den kvinnliga mentorn) har redan börjat jobba med F och kuratorn, så de har spelat Finns i sjön några gånger tidigare. (Från början var det en annan övning, men hon tycker att det känns bättre att spela spel, och i Finns i sjön måste hon prata med sin motspelare, utan att det är för mycket prestation.) Under de här dagarna i Green Room har de spelat flera gånger.

Mr W (manliga mentorn) är nästa på listan, men de har inte inlett arbetet ännu. På torsdag kväll frågade jag om F kunde tänka sig att spela med Mr W också. Det kunde hon. Under fredagen skickade jag ett sms till honom och tipsade om att utmana F, eftersom jag inte trodde att hon skulle ta upp det själv. De spelade och hon vann. Efteråt hade vi sms-kontakt och han berättade att hon inte ens tvekat innan hon pratade under spelet. Första gången!

Definitivt bra ändå! Hur skulle det kunna vara dåligt?