F har berättat för mig att hon i den nya klassen känner att det är lättare att prata även om någon hör henne. Hon sitter längst fram i klassrummet, bredvid W och framför A, och kan prata med dem båda även om killen som sitter bredvid A hör dem.
Nu efter lovet bestämde lärarna att det behövdes nya platser. (Särskilt för några stycken som stör om de sitter för nära varandra.) I detta hamnade F på andra sidan klassrummet, på andra raden, men med tanke på tryggheten för F, fortfarande bredvid W och framför A. Bredvid A hamnade en tjej och på raden framför F och W sitter en ensam kille. Ingen större skillnad, egentligen.
Men vilken skillnad det blev! F kunde plötsligt inte prata med A, och med W kunde hon bara viska. Hon kan inte sätta fingret på det, men hon säger att det känns som att hon är omringad.
Några veckor in på terminen gjorde F och jag en "inventering", och placerade alla klasskompisar i tre kategorier: Trygg - Mellan - Otrygg, utifrån hur tryggt det känns att ha dem omkring sig. De fick också stjärnor om F kan prata med eller i närheten av dem. W och A var de enda som fick tre stjärnor, en kille som ibland hänger med dem fick två stjärnor, och tolv klasskompisar, där F kan prata när de är nära, fick en stjärna. 16 stycken, blandat på alla tre kategorierna, fick ingen stjärna alls.
Killen framför är otrygg och utan stjärna, och tjejen bredvid A är mellan och utan stjärna.
Vi tog kontakt med mentorerna, och redan nästa dag började de ändra om så att det blev bra för F.
Eftersom jag själv jobbar i skolan vet jag att man som lärare har mycket att ta hänsyn till när det gäller placering i klassrummet, så det känns lite konstigt att komma med åsikter om det.
Men det är ju inte som att vi vill att hon ska sitta med sina vänner bara för att. Ångest är ju inte farligt i sig, men det påverkar hennes möjlighet att delta i skolarbetet.
Det ska tilläggas att vi absolut inte bemöttes med suckar eller himlande ögon. Mentorerna är verkligen fantastiska!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar