Hemmasittare

Sitter och slökollar på morgon-TV och hamnar i en diskussion om hemmasittare.
Tiotusentals elever är hemmasittare. F var väldigt nära att bli en av dem, om hon inte var det i sexan.

F är högpresterande, "duktig" och har bra betyg. Ändå blev skolan så jobbig att hon inte orkade gå dit. Selektiv Mutism i kombination med att bästa kompisen bytte skola, samtidigt som hon själv flyttade över från Junior till Senior School och fick ett helt nytt system med många olika lärare och större eget ansvar. Tryggheten försvann och oron hon alltid dragits med blev till ångest. Reaktionen på ångest är antingen attack eller flykt, och F flyr.

Det började med enstaka dagar när hon inte orkade.
Sen blev det jobbigt att gå för att hon missat en dag, och det blev fler och fler dagar.
Jag var med på vissa lektioner och ibland hela eller delar av dagar. Efter ett tag hjälpte inte ens det, och så var det hela veckor när det inte gick.
Kuratorn började ta emot när F kom till skolan, följa med till vissa lektioner och hjälpa till på alla möjliga sätt.
F hade träffar med kuratorn, både med och utan mig, varje vecka. Ibland akuta träffar när något var extra jobbigt. Och så tog vi kontakt med BUP.
Vi provade att byta klass, men F ville tillbaka till tryggheten i gamla klassen.
Vi tog bort vissa lektioner som påverkade resten av skolgången för mycket, kortade ner långa dagar och F fick göra vissa prov och uppgifter med kuratorn.
Vi gjorde verkligen allt vi kunde, men det var ändå mycket ångest.
Efter sommaren, när allt strul med klasser och lärare lagt sig och F fått en klass som fungerade, blev det bättre. Så här långt har det varit två dagar hon missat på grund av ångest den här terminen. På näst intill tio veckor är det helt okej resultat, med tanke på hur det har varit tidigare.