Det är jobbigt att jobba med sin ångest. Man måste liksom in och peta där det är som jobbigast, och man måste utsätta sig för sånt man vill undvika. Det kan vara svårt att se poängen med att prata med fler, för "jag klarar mig ju". Och "varför måste jag skicka meddelanden till lärarna? Mamma är ju så bra på det." Och så vidare...
Det är jobbigt att tjata också. Jobbigt att motivera någon som inte vill. Svårt att förmå henne att utsätta sig och känna ångest när det faktiskt funkar ganska bra. "Kan hon inte få må bra ett tag till?"
Men vi behöver komma vidare! Vi får inte slappa för mycket, för då blir det ännu jobbigare sen.
Så ta dig i kragen, mamma, och se till att ge din tonåring lite ångest!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar