När vi precis börjat med behandlingen på BUP var det jättejobbigt. F hade ångest varje dag, och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Psykologen förklarade att det är som att vi är där och petar hela tiden och irriterar, nästan som att vi pillar bort en sårskorpa. Men med ångest är det bra att pilla bort sårskorpan. Förutom förklaringen och lite småtips om hur jag ska tänka fick jag ett boktips.
Jag törs inte men gör det ändå, av Martin Forster. Den handlar om att vara förälder till ett barn med rädsla och oro. Den är fylld av övningar och utmaningar att göra med barnet, saker man som förälder kan göra i samspelet med sitt barn, och massor av hänvisningar till relevant forskning.
Jag lånade den som E-bok och började läsa direkt, men sambon vill inte läsa på skärm, så jag reserverade den som vanlig bok också. När den kom försökte jag inspirera honom att börja läsa, men det var svårt. Jag var ganska arg och desperat innan han lyssnade, men till slut kom han igång att läsa. Men engagemanget uteblev. Han säger att han glömmer vad han läst så fort han lägger ifrån sig boken. I mina öron lät det som undanflykter, och jag var nog lite hård mot honom.
Nu har jag bytt strategi. Istället för att tjata och bli arg har jag bjudit in honom till en klassisk amerikansk bookclub. Läs ett visst avsnitt till ett visst datum, och så diskuterar vi. Nu är det svåraste att vi måste hitta en tid som funkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar