Talträning - att släppa in fler

Vi fick tips om en övning från BUP, för att F ska släppa in fler i cirkeln av människor hon pratar med.

F ska sitta i ett rum tillsammans med någon hon är trygg och kan prata med. De ska turas om att säga en bokstav i alfabetet, så att F säger A, den andra B, sedan C - D - E... osv.
Medan de gör det ska någon som F vill släppa in finnas utanför och stegvis komma närmare, öppna dörren, komma in, sitta med, och till slut vara med och prata.

Tanken är att alfabetet är så enkelt att F inte behöver fundera på vad hon ska säga, det ligger inget värde i det man säger, utan hon kan bara fokusera på att använda rösten när någon ny lyssnar.

Men i hennes värld ligger det ett negativt värde i att sitta och rabbla alfabetet: det är barnsligt! 
Och om man har talängslan och ska släppa in någon ny, då vill man inte sitta och säga något barnsligt! 

Så vi fick tänka till. Övningen är bra, men den måste bli lite mer "vuxen".

Vi kom fram till att för F är det lättare att prata medan hon gör något. Till exempel har hon svårt att prata i telefon, men när hon spelar kan hon prata obehindrat på Skype med flera personer samtidigt. Så varför inte blanda in lite spel? Men det ska vara så lätt att hon inte behöver tänka eller prestera...
Lösningen blev att ta en kortlek och dela upp mellan sig, för att sedan lägga upp ett kort i taget, samtidigt som man säger färgen (spader, hjärter, ruter eller klöver). Enkelt, hon har något i händerna och det är lite mer vuxet. Tre i ett - som ett kinderägg!

Första gången var jag den trygga, i kuratorns rum på skolan. Hon fick gå ut, så vi var ensamma i rummet. Den gången var det tillräcklig utmaning bara att göra övningen där. Gången efter var det en dålig dag med mycket ångest, så då fick det räcka att göra samma sak igen. Men sen gick det ganska lätt att släppa in kuratorn, så hon fick sitta med vid nästa tillfälle, och gången efter det var hon med och "spelade".

Sen var det kuratorn som fick vara den trygga, och de bjöd in lärare som F valt ut att börja prata med.

Vi kom igång med det här ganska sent på terminen, och det tog ganska lång tid. Det var krångligt att hitta tider med kuratorn, och många gånger var det annat som var mer akut att jobba med. Ibland funkade det inte att göra övningen för att F mådde så dåligt över något annat, ibland fick läraren förhinder. 

Nu har hon inga lektioner med någon av lärarna hon jobbade med före sommaren, men hon har fin kontakt med båda, och kan småprata med dem. För någon vecka sen berättade hon stolt att hon faktiskt sa "hejdå" till en av dem när de skildes åt. "Det brukar jag aldrig göra."

Nu står nya lärare på listan, och det känns bra att det är ett helt år att jobba på.