Tillbaka till skolan

F har varit sjuk och hemma från skolan i nästan en vecka.
Jag är glad för att det inte beror på ångest eller oro, utan faktiskt är en helt vanlig förkylning. Feber, hosta, nästäppa och rinnsnuva.

Men oavsett vad det beror på kommer det en dag när hon ska tillbaka till skolan, och ju längre hon är hemma, desto jobbigare blir det. Det är samma sak efter ett lov. För att inte tala om när hon är sjuk före eller efter ett lov! Men ibland räcker det med en helg...
Eftersom det är jobbigt att komma till skolan en vanlig dag, blir det extra jobbigt när hon vant sig vid att vara hemma.

På de längre loven har vi bokat tid med kuratorn, så att F får hålla kontakten med skolvärlden, och sänka tröskeln när hon ska tillbaka. På jul- och sommarlovet har hon fått komma och träffa lärarna någon dag innan terminsstarten, tillsammans med kuratorn. Då har de berättat lite om hur planen för terminen ser ut, och det brukar göra att hon inte oroar sig lika mycket första dagen.

Men det allra värsta är när hon missar det de andra gör. När hon missat en genomgång eller ett läxförhör. Eller första lektionen. I sexan missade hon de tre första slöjdlektionerna, och var livrädd för att gå dit den fjärde. När hon är sjuk kan vi inte gärna boka möte med kuratorn mitt i. Då är det bara att kämpa på. Mamma får ta ett djupt andetag och göra jobbet. Hon måste tillbaka, hur jobbigt det än är.

Den här gången är hon väldigt medveten om problemet. Hon resonerar kring det, även utan att jag tar upp det. I måndags sa hon att hon trodde att det skulle vara enklare att komma tillbaka på onsdagen. Då är det skoljogg, och hela skolan ska vara i ett fritidsområde hela dagen. Hon kan vara i skolan utan att behöva gå in genom dörren. "Så på torsdag har jag redan varit där en dag, fast jag inte varit i skolan." 
Om jag skulle ha gissat, hade jag nog trott att det vore den värsta dagen för henne att komma tillbaka. Hon hatar idrotten, och nu ska hon springa en hel dag. Det är inte de vanliga rutinerna, som borde få henne att känna en större trygghet. Så det är ju tur att hon kan prata för sig. Hemma i alla fall.
"Och mamma, vi springer inte. Vi går alltid."

Just den här gången gjorde det inget att hon "hoppade över" tisdagen i sitt resonemang, även om jag tror att det fanns en anledning till det. Hon börjar nämligen dagen med en två timmar lång idrottslektion. Men hon var långt ifrån frisk nog idag, så jag behövde inte ta den striden.